Klimatmål och koldioxidneutralitet

Panelens tidigare bedömningar har utgått från inventeringsberäkning, ett perspektiv som klimatpolitiken grundar sig på. Rapporten granskar koldioxidneutraliteten och utsläppsbudgeten (den totala mängden utsläpp av växthusgaser) med hjälp av klimatvetenskaplig modellering och definitioner i IPCC:s vetenskapliga rapporter. Resultaten visar att det inte finns skäl att ändra Klimatpanelens rekommendationer om Finlands utsläppsminskningsbana. Fråga om en jämförelse mellan vetenskapliga metoder År 2021 undersökte Klimatpanelen vad som vore en globalt sett rättvis minskningsbana för Finlands nettoutsläpp enligt Parisavtalets 1,5-gradersmål och gav en rekommendation om saken. Rekommendationen ligger linje med de nationella utsläppsminskningsmålen i Finlands klimatlag och målet att uppnå koldioxidneutralitet till 2035. Synen på globala kolsänkor och klimatmodelleringen har utvecklats sedan rekommendationen. Därför har panelen nu genomfört en metodologisk granskning, där metoden för inventeringsberäkningen av växthusgaser, som ligger till grund för klimatpolitiken, jämförs med klimatvetenskaplig modellering. Granskningen tar bättre än tidigare hänsyn till icke-CO2-relaterade växthusgaser, samt till så kallade indirekta sänkeffekter som utgör ett helt nytt element i beräkningen av den nationella utsläppsbudgeten. – Beroende på granskningsmetod kommer utsläppet av växthusgaser att vara högst lika stort som upptagningen omkring 2029–2037, säger rapportens huvudförfattare Antti-Ilari Partanen, specialforskare vid Meteorologiska institutet. De icke-CO2-relaterade utsläppen är i det här sammanhanget metan (CH4), dikväveoxid (N2O) och fluorerade växthusgaser (F-gaser). Med indirekta sänkeffekter avses till exempel effekterna av global uppvärmning och ökade CO2-koncentrationer på skogstillväxt och effekterna av global uppvärmning på markutsläpp i förhållande till förindustriellt klimat. [caption id="attachment_5715" align="alignnone" width="1280"] Bild: Linjära utsläppsminskningsbanor enligt de anpassningssätt som granskas i rapporten. Utsläppsminskningsbanorna beskrivs så att de kumulativa CO2-utsläppen från sektorerna utanför LULUCF inte överskrider sin koldioxidbudget för 2020–2050. Nettoutsläppen från LULUCF-sektorn är konstanta, eftersom jämförelsen är metodologisk.[/caption] Koldioxidneutralitet 2035 är ett välgrundat mål och dess implementering bör säkras Koldioxidneutralitetsmålet och den därav följande minskningsbanan för nettoutsläppen svarar på frågan: vilken är Finlands globalt sett rättvisa andel av den globala kolbudgeten enligt IPCC:s 1,5-gradersmål? Klimatlagens mål om ett koldioxidneutralt Finland 2035 är ett av de första nationella klimatmålen som satts upp på vetenskaplig basis i världen. – I ljuset av principen om betalningsförmåga är det här ett motiverat mål för Finlands klimatpolitik, vilket också den klimatvetenskapliga granskningen visar, säger Hannele Korhonen, medlem i Finlands klimatpanel, forskningsprofessor vid Meteorologiska institutet. Målet för 2035 stöds av Klimatpanelens bedömningar av genomförbara klimatåtgärder för att uppnå koldioxidneutralitet. Tidsmässigt är det möjligt att uppnå målet om koldioxidneutralitet, förutsatt att stärkningen av de naturliga och tekniska kolsänkorna främjas och att utsläppsminskningarna framskrider tillräckligt fort. Inom utsläppshandelssektorn framskrider minskningen av fossila utsläpp ännu fortare än väntat. Detta kan göra det möjligt att uppnå målet om koldioxidneutralitet på en nivå för nettosänkan som understiger det historiska genomsnittet för markanvändningssektorn. Utsläppsminskningarna kan påskyndas ytterligare, och det är nödvändigt att stärka nettosänkan, det vill säga summan av koldioxidupptaget och utsläpp från marken. Kostnadseffektiva och utsläppsminskande åtgärder som ökar kolsänkan inom markanvändningssektorn måste vidtas omedelbart. Även tekniska kolsänkor behövs för att stödja en ökning av nettosänkan inom markanvändningssektorn. En jämförelse av skillnaderna mellan metoderna framhäver effekterna av icke-CO2-relaterade utsläpp. Särskilt metan värmer upp atmosfären mycket kraftigt på kort sikt. Klimatåtgärder kan också behövas för icke-CO2-relaterade utsläpp för att 1,5-gradersmålet ska kunna uppnås. Dessutom anser Klimatpanelen att koldioxidneutralitet 2035 också är viktigt för att Finland ska kunna dra nytta av fördelarna med den rena omställningen. Harmonisering av den globala klimatpolitiken behövs Den metodologiska granskningen visar att Parisavtalet kan tillämpas på olika sätt från land till land, även när man gör det på ett klimatvetenskapligt grundat sätt. Även om länderna tillämpar samma rättviseprincip kan det hända att 1,5-gradersmålet inte uppnås, eftersom den indirekta sänkeffekten och de icke-CO2-relaterade utsläppen också borde beaktas på samma sätt. – Vid utvecklingen av FN:s klimatpolitik kan det bli nödvändigt att synliggöra beräkningsprinciperna för de nationella målen och att harmonisera beräkningssätten mellan länderna, säger professor Jyri Seppälä, ordförande för Finlands klimatpanel, professor vid Finlands miljöcentral. FN:s nästa klimatkonferens COP29 ordnas 11–22.11.2024 i Azerbajdzjan. Ordförande Seppälä deltar i mötet som representant för Klimatpanelen. Rapporten: Granskning av Finlands utsläppsminskningsbana med beaktande av icke-CO2-relaterade växthusgaser och indirekta sänkeffekter (svensk sammanfattning kommer att läggas till senare)