Heikki Lehtonen: “Lantbrukets gröna omställning borde öppna affärsmöjligheter”
Forskningsprofessor Heikki Lehtonen är intresserad av olika metoder som engagerar lantbruket och markägarna i klimatarbetet. Han tror att den gröna omställningen tar rejäl fart om den visar sig ha ekonomisk potential.
Heikki Lehtonen, forskningsprofessor vid Naturresursinstitutet, tillbringade sin barndom på en lantgård i mellersta Finland. Senare, under 1990-talets lågkonjunktur, sökte han ett ämne för sitt diplomarbete i Otnäs och blev intresserad av framtidsmodellering inom lantbruk. Ämnet visade sig vara viktigt senast när Finland som ny EU-medlem började tillämpa förfaranden från andra delar av Europa inom lantbruket.
Lehtonen är insatt i lantbruksekonomi och tillför Klimatpanelen brett kunnande särskilt inom lantbruks- och livsmedelsekonomi. Lehtinen är intresserad av olika metoder som får lantbrukssektorn att aktivt främja klimatåtgärder.
“Den gröna omställningen blir inte verklighet om den inte visar sig ha ekonomisk potential. Människor kan inte beordras och styras i en riktning som leder till säker förlust. Det viktiga är att åtgärderna kan godtas.”
Torvåkrar står för hälften av utsläppen från lantbruket
Enligt Lehtonen kan växthusgasutsläppen från lantbruket framför allt minskas genom åtgärder som rör torvåkrar och animalieproduktion.
Trots att torvåkrarnas andel av Finlands åkermark bara är cirka 11 procent står de för mer än 50 procent av lantbrukets växthusgasutsläpp.
Utsläppen uppstår när våt torvmark dräneras genom dikning. Det leder till att koldioxid frigörs från marken. Utsläppen kan minskas genom att höja åkrarnas vattennivå så att konventionellt jordbruk eller våtmarksodling ändå är möjligt.
Lehtonen pekar på fördelarna med torvåkrar.
“Utan torvmarkerna skulle produktionen omedelbart upphöra på vissa gårdar i Finland, eftersom de också fungerar som vattenlagrande odlingsmark under torrare år.”
Antalet kor har minskat
Metangaserna från nötkreatur står för cirka en åttondel av utsläppen från jordbruket och för fyra procent av Finlands växthusgasutsläpp.
Metanutsläppen kan minskas med hjälp av ett tillsatsmedel i djurfodret som minskar utsläppen med upp till en tredjedel.
“Undersökningarna om fodertillsatsen har hittills inte visat på några negativa effekter hos djuren. Mjölk och kött från kor som fått foder med fodertillsats godkänns dock inte som ekologiska produkter och tillsatsen används ännu inte i Finland”, säger Lehtonen.
Antalet nötkreatur har minskat under en lång tid i Finland. En orsak är att det numera krävs färre kor för att producera samma mängd mjölk. Ett mindre kobestånd ger färre kalvar och i slutändan mindre kött.
“Nyttan av den här effektiviseringen utesluter inte att vi borde minska konsumtionen av nötkött. En femtedel av det nötkött som konsumeras i Finland är importerat. En mindre importandel skulle inte ha någon inverkan på den inhemska produktionen.”
De framtida modellerna för livsmedelsproduktionen är fortfarande öppna
Lehtonen är intresserad av den samhälleliga styrningen av lantbruket och livsmedelsproduktionen och av vad som kommer att hända med den finländska livsmedelsproduktionen i framtiden.
“Framtidens produktionsmodeller är öppna. De yngre generationerna uppskattar inte ett lantbruk som bygger på stora enheter och fossil energi.”
Enligt Lehtonen producerar det nuvarande livsmedelssystemet mat till ett billigt pris, men inte på ett hållbart sätt för miljön eller för jordbrukarna.
Inom snar framtid kommer beslutsfattarna att stå inför stora frågor, såsom vilka lantbruks- och livsmedelsekonomins konkurrensfördelar ska vara i fortsättningen, vilken typ av produktion som upplevs som godtagbar och hur självförsörjande och marknadsorienterade vi vill vara.
Lehtonen ser det som positivt att alla förändringar inte kräver politisk styrning.
“Den finländska gemenskapen kring kolodling är till exempel bra, och livsmedelsföretagen har egna ansvars- och klimatprogram.”
En annan bra sak är att jordbrukare och markägare har möjlighet till alternativa utkomstmöjligheter, till exempel som producenter av sol- och vindkraft samt biogas.
På sin fritid trivs Lehtonen ute i naturen. Han brukade jogga, men har tvingats trappa ner. Numera blir det mer promenader.
“Jag tycker om att promenera och se på molnen och trädtopparna – ibland till och med under arbetsdagen. Det rekommenderar jag också till andra!”