Lassi Ahlvik: “Den gröna omställningen borde genomföras rättvist”
Professor Lassi Ahlvik utgår från data när han beräknar vilka metoder staten borde använda vid begränsningen av klimatförändringarna för att den gröna omställningen ska bli så kostnadseffektiv och rättvis som möjligt.
Lassi Ahlvik, professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet, forskar om klimatpolitiken och dess effekter på ekonomin. Han disputerade vid Aalto-universitetets handelshögskola 2016 och arbetade därefter vid Norges handelshøyskole i Bergen innan han började arbeta i Helsingfors.
Ahlvik tillför ekonomisk kunskap till Klimatpanelen. Han är särskilt intresserad av att de klimatpolitiska styrmedlen planeras så, att klimatåtgärderna blir så kostnadseffektiva och rättvisa som möjligt.
Data hjälper beslutsfattarna utforma styrmedel
För närvarande forskar Ahlvik om rättvisan i den gröna omställningen.
Olika klimatåtgärder – som att förhindra hälso- och miljöpåverkan från användningen av fossila bränslen – är nödvändiga för att trygga rättigheterna och välbefinnandet hos nutida och kommande generationer. Åtgärderna kan påverka rättvisan på många olika sätt, och de måste genomgå en övergripande utvärdering.
Ahlvik söker bland annat svar på om klimatpolitiken slår hårdast mot ekonomiskt utsatta medborgare, och hur klimatåtgärdernas negativa effekter kan vägas upp genom en rättvis klimatpolitik som iakttar principerna för god förvaltning.
Till exempel kan den finländska elkrisen 2022 användas som ett testupplägg för att studera energifattigdomen och dess verkningar.
Enligt Ahlvik har Finland exceptionellt goda möjligheter till liknande forskning, eftersom landet samlar in högklassiga data på individ- och företagsnivå som dessutom kan samköras.
“Med hjälp av data är det möjligt att klarlägga orsakssamband. Det gör att vi kan följa upp den gröna omställningens och den ekonomiska omställningens utfall så att säga i realtid, och deras inverkan på bland annat hela branscher, enskilda företag och arbetskraften.”
I slutändan kan statistiska metoder också användas för att påverka de incitament som finns till samhällets förfogande. Ahlvik är särskilt intresserad av den “klimatpolitiska arkitekturen”, det vill säga de styrmedel som till exempel Finlands statsförvaltning och EU tillämpar på sina företag och medborgare.
Handeln med utsläppsrätter en framgång
Ahlvik återkommer ständigt till Europeiska unionen. EU:s mål om koldioxidneutralitet 2050 kan kännas avlägset för en vanlig EU-medborgare, men det är ett mycket viktigt steg i begränsningen av klimatförändringarna.
Ahlvik funderar redan på hurdana styrmedel europeiska beslutsfattare kommer att ha till sitt förfogande under de kommande decennierna. För närvarande ser det som att ju närmare koldioxidneutralitet vi kommer, desto svårare kommer den sista biten att bli.
”Planetens framtid hänger dock inte bara på Europa”, påminner Ahlvik.
“Argumentet att ingen annan gör något än Europa stämmer inte längre. Kina har redan infört ett system för handel med utsläppsrätter och det råder hård konkurrens om investeringar överallt.”
Handeln med utsläppsrätter är en av de stora framgångarna inom klimatområdet.
“Det systemet fungerar. Härnäst borde det växa”, säger Ahlvik.
Ahlvik har ännu inte hittat något sätt att helt slippa jobbstressen när han är ledig, men han njuter av friluftsliv och av att spela gitarr för sina barn.
“Jag har spelat gitarr i hela mitt liv med varierande framgång.”