Paula Kivimaa: “Vi behöver ett heltäckande förhållningssätt till begränsningen av klimatförändringar och till klimatpolitiken”
Paula Kivimaa, forskningsprofessor vid Finlands miljöcentral, tillför panelen förmåga att hantera flera olika perspektiv: hon har forskat om energi- och trafiksystem och omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle. Kivimaas forskning belyser också den offentliga politikens roll. Enligt henne behöver vi nu ett systemiskt och övergripande förhållningssätt till begränsningen av klimatförändringar och till klimatpolitiken.
Forskningsprofessor Paula Kivimaa inledde sin forskarkarriär i början av 2000-talet, när hon arbetade vid Finlands miljöcentral med att undersöka effekterna av internationell luftvårdspolitik på stora förbränningsanläggningar. Efter det övergick hon till att forska om ekoinnovationer inom skogsindustrin. Hennes doktorsavhandling vid Helsingfors handelshögskola handlade om miljöpolitikens effekter på ekoinnovationer inom nordisk skogsindustri.
Sedan 2008 har Kivimaa undersökt energi- och trafiksystem samt omställningen till ett koldioxidsnålt samhälle ur olika perspektiv.
“Fokus har legat på sociotekniska system: hur miljöpositiva innovationer blir till och sprids, och vilken den offentliga politikens roll är vid systemförändringar”, säger Kivimaa.
Kivimaa har avlagt sin grundexamen (1998–2002) och gjort en del av sin karriär i Storbritannien. Nu arbetar hon i Finland igen. Under 2015–2019 vid University of Sussex i Storbritannien undersökte Kivimaa hur energieffektiviteten kan förbättras i byggnader.
“Jag studerade gräsrotsnivån och vad som får oss att göra energirenoveringar och hurdana förmedlare det behövs för att underlätta sådana renoveringar. I forskningen ingick också ett bredare perspektiv på vad som påverkar framväxten av nya energitjänster och hur den offentliga politiken för att främja energieffektivitet i byggnader har utvecklats”, berättar hon.
Den senaste forskningen till kännedom för beslutsfattare
Kivimaa ser Klimatpanelen som en motiverande plats för påverkan, eftersom beslutsfattare och tjänstemän lyssnar på paneldeltagarna. Medlemskapet i panelen ger därför möjlighet att informera beslutsfattarna om de senaste forskningsresultaten inom de egna forskningsområdena.
Kivimaa säger att hennes bidrag till Klimatpanelen handlar om att kunna hantera många olika perspektiv.
“Jag har ett brett och sektorsövergripande synsätt på klimatförändringarna och betraktar dem ur olika perspektiv, och även genom samhällelig verksamhet”, säger Kivimaa.
Kivimaa säger att det som framhävs i den rådande samhällssituationen är att vi snabbt borde övergå från beredskap och begränsande åtgärder till frågor som rör anpassningen.
“Vi ska förstås inte glömma de begränsande åtgärderna, behovet av dem har inte försvunnit och de är mycket brådskande”, preciserar Kivimaa.
Klimatförändringarna är en livsstilsfråga
Kivimaas starkaste kunnande finns inom begränsningen av klimatförändringar. I Klimatpanelen vill hon främja systemförändringsperspektivet och bidra med ett heltäckande förhållningssätt till begränsningen av klimatförändringar och till klimatpolitiken.
Enligt Kivimaa kan de utsläppsintensiva sektorernas funktionssätt inte förändras enbart genom egentlig klimatpolitik, eftersom olika omständigheter är sammanflätade med varandra och för att betydande utsläppsminskningar kräver helt nya tekniska, affärsmässiga och institutionella energi-, trafik- och livsmedelssystem.
“Hur kan vi påskynda energiomställningen? Och hur kan vi minska koldioxidutsläppen från trafiken och vad borde göras inom livsmedelssektorn?” Kivimaa räknar upp klimatmässigt sett viktiga forskningsämnen.
Hon är också intresserad av ledarskapets roll i fråga om livsstilsval.
“Vi borde tänka på hurdant ledarskap kommunerna och staten behöver, och hur vi kan sporra människor att ändra sin livsstil. Klimatförändringarna är i hög grad en livsstilsfråga”, framhåller Kivimaa.
Vid sidan av sin forskning tycker Kivimaa om att vistas i naturen och att motionera: hon gör bland annat utflykter med sin familj till närliggande naturstigar och parker, och går på gym och yogar.
“Jag började också med streetdance efter en paus på 20 år. Det var förvånansvärt lätt att komma igång och att följa och göra rörelser efter ett så långt uppehåll”, säger hon.