I den rapport som Finlands klimatpanel publicerade i dag granskas alternativ för genomförandet av EU:s klimatpolitik på 2030-talet, när EU:s mål är att minska utsläppen med 90 procent fram till år 2040.
Klimatpanelens rapport ger beslutsfattarna information om de olika politiska alternativens konsekvenser för Finland. I rapporten beskrivs huvuddragen i EU:s nuvarande klimatpolitiska arkitektur och bedöms alternativ för att utveckla den efter 2030, särskilt i fråga om utsläppshandeln. Dessutom kartläggs utvecklingsalternativen för EU:s utsläppshandel med hjälp av ekonomisk modellering och rättsvetenskaplig analys.
Klimatpolitiken på EU-nivå stöder uppnåendet av Finlands egna mål
Med hjälp av modellering granskar rapporten fyra scenarier för EU:s klimatpolitik efter 2030: politiken fortsätter enligt de nuvarande reglerna, tekniska kolsänkor införs i EU:s utsläppshandel, den nuvarande utsläppshandeln och den kommande utsläppshandeln för distributörer slås samman eller internationella koldioxidkrediter enligt Parisavtalet integreras i utsläppshandeln.
I alla scenarier uppnår Finland 2040 års mål enligt den nationella klimatlagen att minska utsläppen med 80 procent från 1990 års nivå, med undantag av utsläppen från markanvändningssektorn, men i inget av scenarierna uppnår Finland kolneutralitet enligt klimatlagen 2035 utan betydande nationella tilläggsåtgärder inom markanvändningssektorn. Nya politiska åtgärder inom markanvändningssektorn behandlades inte i de analyserade scenarierna.
Prissättningen av utsläpp främjar kostnadseffektiviteten och gynnar Finland
Kostnadseffektivitetens betydelse ökar när genomförandet av utsläppsminskningarna blir mer utmanande i takt med att klimatmålen skärps. Att utvidga prissättningen av utsläpp genom skatter, utsläppshandel eller utsläppsbaserade stöd främjar kostnadseffektiva utsläppsminskningar.
– Finland gynnas av utsläppshandeln eftersom Finlands utsläpp har minskat relativt snabbt inom utsläppshandelssektorn. Om tekniska kolsänkor inkluderas i utsläppshandeln skulle det kunna skapa extra inkomster för finländska företag som kan producera stora mängder negativa utsläpp, säger Lassi Ahlvik, professor i miljöekonomi vid Helsingfors universitet.
När utsläppshandelns betydelse ökar, minskar betydelsen av de utsläppsmål som riktats till medlemsstaterna för att uppnå målet för 2040. En utvidgning av utsläppshandeln till att omfatta flera sektorer än idag, som till exempel avfallsförbränning, skulle främja utsläppsminskningarna även inom dessa sektorer.
De val som nu görs definierar utsläppshandelns framtid
På basis av rapporten rekommenderar Finlands klimatpanel följande till beslutsfattarna för att utveckla EU:s utsläppshandel:
- Det lönar sig att införa tekniska sänkor i utsläppshandeln, men så att priset på utsläppsrätten inte sjunker.
- På lång sikt bör den nuvarande utsläppshandeln och den kommande utsläppshandeln för distributörer slås samman.
- Internationella koldioxidkrediter ska inte kopplas till utsläppshandeln.
Att inkludera tekniska sänkor i utsläppshandeln skulle skapa ett starkt och växande incitament att utveckla dem. Det lönar sig dock att koppla de tekniska sänkorna till utsläppshandeln i begränsad utsträckning genom att endast tillåta permanenta avlägsnanden, och samtidigt minska antalet utsläppsrätter som ska tilldelas, eller fastställa en övre gräns för användningen av sänkkrediter.
Utan justering av antalet utsläppsrätter kan nettoutsläppen öka på grund av hur marknadsstabilitetsreserven i anslutning till EU:s utsläppshandelssystem fungerar. Det bör också beaktas att avskiljning och permanent lagring av biogen koldioxid endast skapar negativa utsläpp om den använda biomassans hållbarhet tryggas och de naturliga kolsänkorna bevaras på en tillräckligt hög nivå ur klimatpolitikens perspektiv.
– De tekniska sänkorna ska kopplas till utsläppshandeln så att man inte bromsar framstegen i de faktiska utsläppsminskningsåtgärderna, konstaterar specialforskare Kati Koponen.
En sammanslagning av EU:s två separata utsläppshandelssystem skulle leda till samma pris för såväl industriutsläpp som uppvärmningsbränslen för vägtrafik och byggnader, vilket skulle främja kostnadseffektiviteten. En gemensam utsläppshandel skulle sannolikt höja priset på det nuvarande utsläppshandelssystemet och skapa ett starkare incitament för industrins utsläppsminskningar och användning av tekniska kolsänkor. Samtidigt skulle det sannolikt begränsa de högsta priserna i den framtida utsläppshandeln för distributörer och därigenom kunna öka acceptansen för klimatpolitiken, bland annat inom vägtrafiken.
Att införa internationella koldioxidkrediter i EU:s utsläppshandel rekommenderas inte, eftersom billiga krediter skulle sänka priset på utsläppsrätter, åsidosätta industriella klimatåtgärder och bromsa införandet av tekniska kolsänkor.
– Det är skäl att genomföra den koppling mellan internationella koldioxidkrediter och EU:s klimatpolitik som man kom överens om i slutet av 2025 på annat sätt än via utsläppshandelssystemet. Alternativen kunde vara antingen ett inköpsprogram på EU-nivå som kompletterar EU-målet eller användning av internationella koldioxidkrediter som grundar sig på medlemsstaternas nationella prövning, säger Kati Kulovesi, professor i internationell miljörätt.
Rapporten:
Finland och Europeiska unionens klimatpolitik på 2030‑talet (sammanfattning på svenska)