I den rapport som publicerats idag granskas scenarier som sträcker sig till 2040, där skogsindustrin tar i bruk ny teknik för att förädla lignin och bark till produkter med högre förädlingsvärde, såsom hårdkol, lim och produkter för läderbehandling, och där förbränningen av trä minskas genom elektrifiering. I scenarierna tas biobaserade koldioxidutsläpp till vara från skogsindustrin och bioenergiproduktionen och vidareförädlas antingen till flyg- och trafikbränslen samt plaster (BECCU) eller lagras permanent geologiskt eller genom mineralisering, varvid tekniska kolsänkor uppstår (BECCS). Dessa lösningar granskas i förhållande till olika avverkningsmängder.
Med hjälp av scenarierna bedöms förändringarnas inverkan på potentialen för avskiljning och utnyttjande av biobaserad koldioxid i Finland.
Finland har en av EU:s största potentialer för avskiljning av biobaserad koldioxid
Jämfört med andra EU-länder har Finland en av de största potentialerna för avskiljning av biobaserad koldioxid, eftersom det för närvarande uppstår cirka 28 miljoner ton biobaserad koldioxid från stora produktionsanläggningar inom skogsindustrin och bioenergi.
– Enligt våra scenariogranskningar förblir tillgången på biobaserad koldioxid god i Finland, även om sidoströmmarna styrs bort från förbränning och avverkningsnivån sjunker till 64 miljoner kubikmeter per år. Finland skulle till exempel kunna producera en betydande del av det syntetiska flygbränsle som behövs inom EU samt skapa tekniska kolsänkor, säger Kati Koponen, medlem i Finlands klimatpanelen.
Betydande mervärde av skogsindustrins sidoströmmar med rimliga investeringar
I fråga om den nya produktionsverksamheten fokuserade scenariogranskningen på sådana mervärdesprodukter från skogsindustrin som kan tillverkas av sidoströmmar som för närvarande går till förbränning och som påverkar tillgången på biobaserad koldioxid.
– Med tanniner som utvinns ur barrträdsbark kan man ersätta cancerframkallande kromföreningar vid läderbehandling. Av lignin som utvinns ur svartlut kan hårdkol vidareförädlas till exempel för batterimaterial, varvid man kan minska beroendet av kritiska råvaror. Utöver barkens tanniner och lignin finns det inom skogsindustrin möjligheter även för många andra produkter med högre förädlingsgrad, berättar Tekla Tammelin-Peltonen, vice ordförande för Vetenskapspanelen för skogsbioekonomi.
Enligt granskningen kan bark och lignin ge ett betydande mervärde med rimliga investeringar. Efterfrågan på produkter som baserar sig på dem borde stärkas på EU-nivå.
Nyttoanvändningen av koldioxid kan skapa ett betydande mervärde, men förutsätter omfattande investeringar
Enligt scenariogranskningen skulle redan ett utnyttjande av 20 procent av den biobaserade koldioxidens potential fram till 2040 kunna medföra ett årligt mervärde på 3–5 miljarder euro. Detta förutsätter cirka 42–48 terawattimmar förnybar el och investeringar på 40–50 miljarder euro. Som jämförelse uppgick Finlands totala elförbrukning i fjol till 85 terawattimmar.
– För att förverkliga den nya koldioxidekonomins potential krävs betydande investeringar i avskiljning av koldioxid, ökad produktion av förnybar el och ny teknik. Dessutom behövs EU-reglering som skapar en stabil efterfrågan, nationella stödåtgärder och kompetent arbetskraft, berättar Koponen.
Permanent lagring av koldioxid kräver betydligt mindre investeringar och mindre tilläggsel än nyttoanvändning, men det ekonomiska mervärde som den ger upphov till är mindre och riktar sig delvis till länder som erbjuder geologisk lagring av koldioxid. En inhemsk lösning skulle kunna erbjuda permanent lagring av koldioxid i gruvavfall genom mineralisering.
För att både nyttoanvändningen och lagringen av biobaserad koldioxid ska kunna genomföras krävs förutom en stabil och ambitiös klimatpolitik även en förutsägbar investeringsmiljö.
Skogsindustrins klimateffekter kan förbättras genom att flytta virke från energianvändning till materialanvändning och öka avskiljningsgraden för koldioxid
I alla scenarier som undersöks i rapporten är klimatkonsekvenserna bättre än i nuläget. I scenariot med en högre avverkningsnivå kan den nya produktionsverksamheten dock inte kompensera utsläppseffekten av en försämrad skogssänka jämfört med scenariot med en lägre avverkningsnivå.
Klimateffekterna riktas också på olika sätt. Nyttan med skogsindustrins produkter med högre mervärde och nyttoanvändning av koldioxid syns i och med exporten av produkterna även utomlands, medan de tekniska kolsänkorna i sin helhet stöder uppnåendet av målen enligt Finlands klimatlag.
Nya bark- och ligninprodukter från skogsindustrin samt avskiljning och nyttoanvändning av koldioxid kan möjliggöra samma eller till och med högre värdeökning även med en måttligare avverkningsnivå än i nuläget.
– Att kombinera en lägre avverkningsnivå med ny produktionsverksamhet stöder bättre uppnåendet av framtida klimatmål och -skyldigheter samt uppfyllandet av hållbarhetskriterierna för råvarubasen. Koldioxidekonomin är en viktig del av stävjandet av klimatförändringen, men parallellt med den måste utsläppsminskande åtgärder fortsätta inom alla sektorer och ökningen av naturliga kolsänkor stödjas, säger Koponen.
Enligt den beräkningsmodell som används i rapporten skulle en minskning av avverkningsmängden från 74 miljoner kubikmeter till 64 miljoner minska värdeökningen inom skogssektorn med cirka 1,4 miljarder euro.
– Om nya produkter med högre förädlingsgrad inte kommer ut på marknaden skulle en sänkning av avverkningsnivån leda till en minskning av skogssektorns ekonomiska aktivitet, något som samhällsekonomin och de regionala ekonomierna skulle vara tvungna att anpassa sig till. Att frigöra sig från beroendet av fossila bränslen kräver i vilket fall som helst att biobaserat kol utnyttjas som mervärdesprodukter samt att koldioxid förädlas till bränslen och råvaror för plast, tillägger Tammelin-Peltonen.
Rapporten:
Framtiden för biobaserad koldioxid i Finland (sammanfattning på svenska)